google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: november 2014

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

torsdag 27 november 2014

Hur börjar man som släktforskare och några ytterligare goda råd

Låt dina släktingar berätta
av Johan Keller

En av de vanligaste frågorna som brukar dyka upp i samband med släktforskning är "Hur börjar man?" och eftersom den frågan även har figurerat här på forumet så tänkte jag säga några ord om hur man kan börja forska genom att utgå från det som står en närmast.

Ofta så tror den den frågande att det är väldigt svårt och att man måste krypa ner i de mest kryptiska arkiv och vara bevandrad i allehanda arkivtekniska begrepp för att börja släktforska men sanningen är att svaret på hur man börjar ofta finns mitt framför personens egna ögon.
En gyllene regel är nämligen att alltid börja med de levande. De som var med när saker och ting hände och som fortfarande finns i livet. Kanske har man en farfar eller en farmor som kan berätta fantastiska saker om livet förr. Kanske ligger farfars fars dagbok och dammar i en låda. På köksväggen hänger farmors fars fint snidade träskedar. I en pärm har mormor satt in tidningsurklipp och fotografier av äldre släktingar. Vilka var de? I vilket sammanhang är bilderna tagna? Här, i det egna arvet, finns ofta mycket material att starta med.

Det finns också en annan viktig orsak till att börja med de levande. Arkiven finns alltid kvar men människor dör och när en människa är borta så har man inte sällan förlorat en viktig del av sin egen bakgrund. Därför är det viktigt att medan tid är dokumentera så mycket som möjligt om- och av sina äldre. Gärna genom en inspelad intervju. Då får du också med personens röst och dialekt, en trevlig "bieffekt" som kan få ett mycket stort affektionsvärde den dag som personen är borta.
Men, vad behöver man då och hur gör man?

Före intervjun
Det första du ska göra är att förbereda dig. Fråga den person som du vill intervjua om det är okej, Tjata inte utan diskutera saken och låt personen känna att du har respekt för honom eller henne.
När du har fått ett "ja" så sätter du dig ner och funderar igenom situationen. Vad vill du veta? Ska intervjun koncentreras runt något särskilt eller ska du låta den intervjuade berätta om olika saker? Här är det bra om du skriver ner de frågor du kommer på så att du har dem tillgängliga under intervjun. Vilka frågorna är varierar naturligtvis beroende på vem du ska intervjua och vad du vill veta men några standardfrågor är bra att ha med.
- Vad heter du?
- När är du född?
- Var föddes du?
- När konfirmerades du, var?
- Har du varit gift, när, med vem?
I övrigt så är valet av frågor sitt eget. Du kanske vill höra om farfars barndom, om hans första minne. Eller så vill du höra honom tala om en särskild händelse. Kanske hans värnplikt under kriget, eller hur han träffade farmor. Vad minns han av sina föräldrar som nu varit borta i 50 år? Kommer han ihåg sin farmor och farfar som var födda i mitten av 1800-talet? Hur levde de? Kanske kan han berätta om det där fotografiet som suttit på väggen i vardagsrummet sedan långt innan du själv föddes. Listan på frågor kan göras oändlig.

Vilken utrustning ska man använda?
Det beror naturligtvis mycket på vad man vill ha för resultat men generellt så duger ofta en enkel inspelningsutrustning även om resultatet naturligtvis ofta blir bättre om man har mer påkostade attiraljer. Jag går dock inte in på några särskilda modeller eftersom tekniken går så snabbt att det hela tiden kommer nya maskiner för sådana ändamål. Förr användes ofta vanliga kassettbandspelare men idag när marknaden svämmar över av allt från HD-video till digitala diktafoner så låter jag var och en välja efter eget huvud och plånbok.

Det jag kan säga är att du ska känna till din utrustning väl, vad du än väljer. Det är inte roligt att göra en lång och värdefull intervju bara för att komma hem och inse att mikrofonen stod så långt ifrån den intervjuade att han knappt hörs. Eller att man glömde att trycka på "play" innan man körde igång. Inte heller är det roligt att upptäcka att batteriet är slut när man ska köra igång eller att inspelningsmediet är fullt.
Alltså, titta alltid igenom utrustningen före en intervju, det kan bespara dig mycket tandagnisslan. Tro mig.
Minst lika viktig är inspelningssituationen. Att bli inspelad är inte sällan en pirrig och ovan situation så låt det ta den tid det tar. Du ska absolut inte ställa fram micken eller videokameran framför farfar och sedan peppra honom med frågor likt en skjutjärnsreporter. Det är inget granskande samhällsprogram du ska göra.

Intervjun
Försök få stämningen att bli lättsam och avslappnad. Ta gärna en fika och prata en stund runt intervjun. Berätta gärna vad du ska göra och vad utrustningen är till för. Låt intervjuobjektet vänja sig vid utrustningen och låt denne, om personen vill, få provprata in i mikrofonen och sedan höra sin egen röst spelas upp. Det är ofta en märklig känsla för den som inte förr hört sin röst men situationen brukar snabbt förändras och bli mer avslappnad. Se detta som förberedelser inför den riktiga intervjun. Hit hör också att testa din utrustning en sista gång för att säkerställa att t.ex. mikrofonen fungerar och står på rätt avstånd från den intervjuade.
Se gärna till att inga störande element finns i rummet. Fikat bör vara avklarat eftersom klirrande kaffekoppar kan låta störande på inspelningen. Man bör också, om möjligt, välja en plats där man inte riskerar att något annat störande bakgrundsljud kommer med, att någon avbryts av telefonen eller att en främmande människa kommer in i rummet mitt under intervjun. Du stänger naturligtvis också av din egen mobil.

Observera att jag skriver "bör" här ovan, vad som är rätt i en intervjusituation varierar naturligtvis. Exempelvis så kan en intervju utomhus enligt min mening, men det är förstås subjektivt, gärna inramas av fågelsång så att en framtida lyssnade verkligen kan höra den där varma sommardagen för många år sedan när du satt bredvid farfar i hans slitna trädgårdsmöbel och lät honom berätta om sin barndom. Eller så kanske du intervjuar personen framför en öppen spis och låter spraket från brasan bilda en bakgrund till intervjun. Det där bedömer du själv.

När du ser att personen är avslappnad så kan samtalet ta sin början. Inled alltid inspelningen med att presentera det som ska komma och när inspelningen ägt rum. Ett exempel:
I dag så är det den 20 November 2014 och jag sitter här med min xxxxx i köket i hans hem på xxxx i Småstad. Själv så heter jag xxxx.
Just detta är viktigare än vad det låter som. Du kanske vet exakt när intervjun är gjord men vet andra det? Hur blir det den dag som du är borta? Att inleda inspelningen med en kort presentation säkerställer att den inte blir ett anonymt samtal mellan okända personer, förlorat i tid och rum.

Ställ dina frågor och låt intervjuobjektet svara. Om han/hon inte minns eller är ovillig att prata om något så är det inte hela världen. Räkna inte med att du ska få reda på en persons hela liv vid ett enda tillfälle, ofta så kan du få komma tillbaka flera gånger och fylla i luckor som inte blev besvarade förra gången. Respektera personen, om du kommer in på ett känsligt ämne och personen inte vill berätta så låt det vara så. Återigen, det är inte skjutjärnsjournalistik du håller på med. Samma sak om intervjupersonen glider ifrån din fråga och börjar prata om något annat. Låt då personen berätta utan att avbryta. Du kan komma tillbaka en annan dag och ställa frågan igen.

Efter intervjun
När intervjun är över så tacka för denna gång och fråga, om du inte redan har gjort det, om intervjupersonen vill höra/se inspelningen.
Efter intervjun så lyssnar du i lugn och ro igenom den och förbereder inför nästa intervjutillfälle. Du antecknar vad du vill veta mer om och skriver ner nya frågor som kan komma upp när du hör det som berättas. Du har nu gjort din första intervju, räddat ett stycke värdefull familjehistoria och förhoppningsvis fått reda på en hel del om din familj. ... Och det utan att ha åkt till ett enda arkiv.

Om källor, källkritik och referenshantering
Trots att denna tråd är tämligen livlös så tänkte jag skriva ytterligare några rader, nu om ett ämne som ofta förbises av den nyblivne forskaren. Ämnet är källkritik och att notera sina källor.
Som nybliven forskare så är det lätt hänt att du smittas av entusiasm när du börjar fylla ditt släktträd med fler och fler uppgifter och då är det lätt att källkritiken blir underordnad. Du skriver sida upp och sida ner med uppgifter och en tid så brukar detta också gå bra, men så plötsligt så händer något oförutsett...
En dag så står du där och upptäcker att du har antecknat två olika födelsedatum för en anfader eller får veta att en av dina uppgifter inte stämmer med en annan forskares. Vad är rätt och vad är fel? Om du då inte har gjort någon anteckning om varifrån du har hämtat uppgiften så har du inte sällan ett mödosamt arbete framför dig med att söka rätt på den. Dessutom, om du inte har angivit källa finns heller ingen chans att värdera din uppgift, det vill säga, bedöma rimligheten i att den är korrekt.
Om du däremot har angett att den ena uppgiften är tagen från anfaderns födelsenotis i födelseboken som skrevs strax efter hans födelse, och den andra kommer från en muntlig uppgift från anfaderns barnbarn, uppgiven flera år senare, då är sannolikt uppgiften i födelseboken korrekt eftersom den nedtecknades strax efter att händelsen ägde rum.
På samma sätt så är det alltid bra att kontrollera de uppgifter man har med originalkällor, alltså källor som ligger så nära händelsen som möjligt. Detta innebär till exempel att en kyrkbok kan bedömas vara mer pålitlig än en CD där frivilliga för hand har suttit och matat in uppgifter från kyrkboken för att få ett sökbart register. I detta fall så är kyrkboken en primärkälla medan CD:n är en sekundärkälla.

Det är bra att redan från början vänja sig vid att nedteckna källor för alla de uppgifter man finner och att samtidigt värdera och omvärdera uppgifterna under forskningens gång. Detta gäller även uppgifter som är till synes tillförlitliga.
Ett exempel på det senare som jag själv råkat ut för var en man som enligt födelseboken skulle vara född ett visst datum. Senare så upptäcktes emellertid, via hans mors dagbok där modern gjort en anteckning dagen efter förlossningen, att mannen var född några dagar tidigare än vad som fanns noterat i den officiella födelseboken. Mannen firade också hela livet din födelsedag på det datum som stod angivet i hans mors dagbok, inte på det datum som födelseboken angav.
Hur har då detta gått till? Det är naturligtvis svårt att säga säkert men kanske hade prästen skrivit upp födelsen på en kladd och såg sedan fel när han, eventuellt dagar eller veckor senare, skulle skriva in den i födelseboken. Om orsakerna till denna felskrivning kan vi bara spekulera men kontentan av detta resonemang är att man alltid ska vara uppmärksam på de uppgifter man får fram, även de mest trovärdiga, och vara beredd att granska dem om något nytt framkommer som motsäger dem. Givetvis förutsatt att den nya uppgiften har en en hög trovärdighet. Att hårdnackat hålla fast vid en uppgift och inte vara beredd att ompröva den kan leda forskaren in på felaktiga vägar.

Bra- och dåliga källhänvisningar:
Att notera sina källor är alltså viktigt men det är också viktigt att anteckna dem på ett sätt som en framtida forskare kan förstå när han tar del av din forskning, för att inte tala om du själv om du lägger forskandet på is och tar fram det igen om några år. Olika forskare gör på olika sätt men ska här ge några exempel på hur källor kan se ut och hur de absolut inte bör skrivas.
I formella sammanhang, när det gäller exempelvis akademiska rapporter och uppsatser, så finns ofta ett förutbestämt sätt att notera källor, sidfötter, referenslistor, innehållsförteckningar etc. men även här kan det skilja sig från lärosäte till lärosäte. Systemen är många, Harvard, Oxford, Svensk Standard (SS 03 82 07) och APA är några exempel. Den som vill fördjupa sig mer i ämnet kan läsa exempelvis här: Chalmers bibliotek, Luleå Tekniska Universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet eller Lunds Universitet.
Vilket system ska du då välja? Det är upp till dig, kom bara ihåg att göra källhänvisningarna på ett sådant sätt att de som tar del av din forskning lätt kan följa dem.
Jag ska nu återigen ta några exempel. Utgångspunkten för exemplen är att vi har fått ta över en släktutredning av en tidigare forskare och detta är exempel på vad vi kan ställas inför.

Kyrkböcker:
Angiven källa i släktutredningen: Födelsebok
Om man vet när- och var personen ifråga är född så kan man själv lista ut vilken födelsebok som man ska leta i för att verifiera uppgiften men det hade ändå varit bra om den ursprunglige forskaren varit tydligare.
Exempel: Alseda C:5 födb. 1819 - 1839, sid. 32, löpnr 5.
I sådana fall så hade vi direkt kunnat gå till angiven sida i födelseboken och vi hade kunnat vara säkra på att det var just där som den tidigare forskaren hade funnit sin uppgift. Jag har själv varit med om att en forskare angav just ordet "födelsebok" som källa till en viss uppgift men när jag hade letat fram den aktuella boken så stämde datumet där inte med det datum som forskaren hade angett i sin släktutredning. Då är frågan, hade forskaren skrivit fel, hade han tittat i fel födelsebok eller blandat ihop personen med någon annan? Utan en ordentlig källhänvisning så går detta inte att veta.

Övriga böcker:
Angiven källa i släktutredningen: Hembygdsboken.
Vilken hembygdsbok menas? Det finns många hembygdsböcker och för oss så är det omöjligt att veta i vilken av alla dessa som den förre forskaren har hittat sin uppgift även om det för honom var självklart. Bättre då att vara extra tydlig och skriva något sådant här:
Ängelholmsbygdens lokalhistoriska förening, Ängelholm - en hembygdsbok s. 31. Skåneförlaget 1992. ISSN: 1100-0341
Då framgår tydligt vilken bok det gäller och vi kan nu själva få fram den för att verifiera uppgiften.

Tidningar:
Angiven källa i släktutredningen: DN
DN har under åren kommit ut med tusentals nummer, vilket är det rätta? Om vi inte har exakt datum för en händelse så kan det bli mängder av tidningar att gå igenom och ändlösa veckor i arkivet för att försöka hitta rätt. Då är det bättre att redan från början göra en exakt källangivelse:
Dagens Nyheter 1966-11-12 sid. 7.

Muntliga källor:
Angiven källa i släktutredningen: Kalle Karlsson.
För den ursprunglige forskaren var Kalle Karlsson så välkänd att forskaren ansåg att någon vidare förklaring inte var nödvändig, men för oss som sitter här flera år senare med den förre forskarens papper och inte har en aning om vem Kalle Karlsson var så blir uppgiftens värde tveksamt. Detta eftersom du inte på något sätt kan värdera den.
Om den förre forskaren istället hade skrivit exempelvis: "Karl "Kalle" Karlsson, barndomsvän och senare arbetskamrat till Erik Larsson. Uppgiften given till mig vid ett samtal med Karl i hans hem den 30 juli 1992." då hade uppgiftslämnarens identitet och omständigheterna runt uppgiften varit mycket mera klar.

Digitala källor:
Angiven källa i släktutredningen: Internet.
Vadå "Internet"? Det finns miljarder webbplatser där och miljoner av dem skapas, förändras och försvinner under den tid som du gör din forskning. Därför är det särskilt viktigt att den som använder Internet som källa, inte bara skriver var- utan även när uppgiften är funnen eftersom den sidan kan ha förändrats eller försvunnit en kort tid senare.

Ta också, om möjligt, en kopia på den sida där du fann din uppgift så har du källan bevarad även om den senare skulle ändras.
CD- och DVD är, som tidigare nämnts, oftast sekundära källor. Det betyder att man alltid ska kontrollera skivornas uppgifter mot primärkällor så långt det är möjligt. Om man ändå väljer att använda CD- och DVD-material som källa så kan man notera det något i den här stilen:
Sveriges Dödbok 5 (CD), Sveriges Släktforskarförbund, 2010.
Att bara skriva "Dödboken" är inte så bra. För det första så vet man i sådana fall inte om den förre forskaren har tittat i den riktiga dödboken som prästen skrev eller om han har hämtat uppgiften från ovanstående DVD. Dessutom, för att krångla till det ytterligare, så har just Sveriges Dödbok utkommit i flera versioner där felaktigheter allt eftersom har rättats och uppgifter kompletterats. Detta innebär att man i det fallet även bör skriva vilken version av Sveriges Dödbok som har använts.
Ofta så ser man även förkortningen "SDB" förekomma för Sveriges Dödbok och inte sällan kombinerad med numret på den version som har använts. Exempelvis "SDB5". Detta är en mycket praktisk förkortning när man arbetar men samtidigt, du och jag vet vad den betyder men kommer en forskare om 20 år att veta det om han får ta över din forskning?
Det finns mycket att säga om källor och källkritik och detta var bara en kort sammanfattning för att belysa vikten av ämnet. Mer information om att värdera information källkritiskt finns i t.ex boken "Källkritik" av Torsten Thurén, Liber AB, 2 uppl. 2005. ISBN: 91-47-05293-7.

Veckans släktbloggare Johan Keller har släktforskat under några år, men hans intresse för historia och historiska skeden har han sedan han var liten genom sin mormor och morfar som berättade spännande historier om hur det var förr i tiden.

måndag 24 november 2014

Att trycka och mångfaldiga en släktbok

Texten om hur man genererar en släktboksfil med TCGR har blivit väldigt klickad och intresset fortsätter. Även om jag skrivit om hur jag framställt släktböcker från filer tidigare så kan det vara lämpligt att friska upp det lite. Om man följer diskussionerna på Facebook ser man att det finns många sätt att göra släktböcker. Om ni vill följa mina funderingar och försök i ämnet genom åren rekommenderar jag er att klicka här. (Märk att texterna kommer i omvänd tidsordning.)

Om ert släktforskningsprogram har lämnat ifrån sig något som TCGR kan läsa så bör ni efter lite provande med olika inställningar ha en PDF-fil på er dator vid det här laget. Om ni vill trycka den så är den i ett format utan hyperlänkar och lagom innehållsrik för att binda i en bok. Om ni dessutom vill inkludera en minidiskett eller USB-sticka så har ni också en mycket mer omfattande fil med hyperlänkar där ni verkligen kunnat ha orgier i allehanda rapporter från TCGR, av egna texter och rapporter ni tagit fram med hjälp av andra smarta funktioner i ert släktforskningsprogram. Hur skriver man nu ut denna fil på papper och binder den till en bok?

Innan jag går in på det vill jag nämna att det finns en nackdel med PDF-filer - de är svåra att redigera. Det finns emellertid ett program som kan göra det - det heter PDF Editor Pro. Se länk i slutet av texten. Men som sagt - hur tryckte jag min PDF-fil?

Bok från
Everything2Print.com
Jag skall berätta hur jag gjort. Första gången skrev jag ut filen på ett lite tjockare papper (100 gram) med min färgskrivare. Om man har färska originalpatroner, rengör alla delar noggrant och tar sig tid så funkar det ganska bra men kvalitén blir ju inte absolut topp - dock ganska bra om skrivaren är bra. Det blir emellertid ganska dyrt.

Jag letade länge efter en så kallad ”print-on-demand”-tjänst, men det visade sig då vara svårt. De flesta är ämnade för författare och vill inte gärna (inte alls) befatta sig med så små upplagor som jag vill ha. Så småningom fann jag ett företag i USA som specialiserat sig på att trycka enstaka alster från bloggar eller andra sociala medier. Den heter Blog2Print.com, men har även en tjänst som heter Everything2Print.com. Den tjänsten kan skriva ut enstaka böcker av närmast vad du vill, men framför allt från en PDF-fil.

Inlaga från E2P
Jag har provat den tjänsten för en släktbok från en TCGR-fil och är mycket nöjd med resultatet. Den enda nackdelen, som jag ser det, är bokens omslag. Man har visserligen 45 olika utförande att välja på men inget är helt idealiskt för en släktbok, dessutom vore det ju trevligt att designa det själv. Omslagsbild kan man dock lägga in själv. Pärmen är hård, men lite väl "poppig" i stilen  och man kanske skulle vilja ha något mer prestigefyllt för sitt utmärkta alster. Även där finns det råd.


Digital bok på DVD
Min första bok – den som jag printade själv – lämnade jag till ett litet bokbinderi i Göteborg och min andra till ett binderi i Frankrike (se vinjett bild ovan). Det kostade några kronor (ca 600), men så fick jag också en hantverksbunden bok som verkligen pryder bokhyllan eller soffbordet. Min nästa bok kommer jag att trycka på Everything2Print.com och sedan sända den till ett kokbinderi för ombindning. Det funkar utmärkt. På så sätt får jag en bok med högklassigt tryck i ett högklassigt band, vilket jag aldrig funnit någon trycktjänst på Internet som kunnat erbjuda. Jag kan då utforma ett eget vacker försättsblad innanför den prestigefyllda ytterpärmen. Jag tror dessutom inte det är något problem att få bindaren att göra en liten ficka för varken en minidisk eller en av de minsta USB-stickorna. Kanske man skulle kunna hänga en snygg sticka i änden på ett band som fungerar som bokmärke i boken så som man gjorde i biblar förr. Det finns dessutom numera tjänster som kan trycka USB-stickor med eget motiv på om man vill vara riktigt ”märkvärdig”, som vi säger i Bergslagen.

En liten specialare som jag verkligen gillar
När jag exporterade samtliga mina flockar från Disgen till Geneanet fann jag släktförhållanden som jag inte kunde ana genom att använda tjänstens Släktskapberäkningsfunktion. Några sådana diagram vill jag definitivt inkludera i min bok – den tryckta eller elektroniska. Ett mycket avancerat exempel på diagram från funktionen kan du se om du följer denna länk. Enklare diagram kan lätt inkluderas i tryckta släktböcker. (OBS - Om man lagt in bilder i Geneanet kan man få diagrammen med porträtt om man vill.

Mina tidigare försök att göra släktbok:
Släktforskning och DISBYT
Att tillverka en släktbok
Att göra ännu en släktbok - den bästa hittills
Några intressanta släktboksprogram
Att göra en släktbok - förnyad test av Ancestral Author
Jag grunnar vidare på hur jag skall göra en släktbok
Att göra en släktbok av mitt DISGEN-material
Jag har hittat ett riktigt bra program för att göra släktböcker
Nu är min släktbok klar
Så gjorde jag min elektroniska släktbok
Släktböcker på löpande band

Länkar till ovanstående program och några till hittar du under fliken Mina favoritprogram.

fredag 21 november 2014

Att generera en släktbok med TCGR

 Genom min text om hur jag rättar och kompletterar min släktforskning har intresset för det släktboksprogram jag använder ökat. Jag skrev första gången om det i september 2009 och andra gången i mars 2010. Jag var då ganska positiv, men redovisade ett antal brister. Sedan dess har jag använt det ett antal gånger och programmet har utvecklats.

De huvudsakliga bristerna då var bildhanteringen samt några konstiga formuleringar i den svenska narrationen (tolkningen i prosaform) av den Gedcomfil jag matade in. Jag tycker att det nu är dags att ge en aktuell redovisning av programmets färdigheter.

När det gäller narrationen till svenska tog jag saken i egna händer och erbjöd mig att föreslå omskrivning av vissa delar av den svenska tolkningsfilen, vilket mottogs med glädje av Nigel Bufton, som är programmets konstruktör. I den senaste versionen är, enligt mitt tycke, nästan alla brister åtgärdade – men några få finns kvar.

Ett problem man hade på den tiden var att TCGR hade svårt att tolka Disgens version av Gedcom. Jag försökte diskutera detta med Disgen - då utan framgång, men hade mer lycka med Nigel Bufton. Han skrev helt enkelt några tilläggsrader i sin tolk som kunde känna igen en Disgen-fil och tolka om den på lämpligt sätt. De mest besvärande problemen var att Disgen markerar tilltalsnamn med *, vilket inte är standard, varför TCGR alltid valde det första namnet som tilltal. Själv gick jag nästan i spinn när jag flera hundra gånger i släktboken fick läsa en rad av typen: ”Han är Tommys farfars fars hustrus kusin” bara för att jag är döpt till Tommy Jan Åke, men kallas Jan alternativt Jan Åke. Detta åtgärdades enkelt och lär även numera fungera för filer från MinSläkt. Det andra problemet var att Disgens Gedcom-fil var formulerad så att alla som hade gemensamma barn blev bortgifta med varandra – till en del släktingars irritation. Även detta fixade Nigel efter mitt tips så nu kan TCGR skilja på ”partner” och ”fru/make” även när filen kommer från Disgen.

Ett litet skönhetsfel som jag också påpekat var att man använde anglicismen att sätta obestämd artikel på yrken. Det stod ”han arbetade som en bergsman”. Numera är detta åtgärdat.

Ett problem som jag tidigare klagade på var den ”fyrkantiga” bildhanteringen. Jag kan bara konstatera att alla bilder jag lagt in i Disgen numera exporteras utan problem in i min släktbok på ett snyggt sätt. Detta fungerade också fint när jag exporterade en Gedcom från FamilyTreeMaker.

Även solen har emellertid sina fläckar och när jag nu började använda programmet igen fann jag att flyttningar mellan orter behandlades lite knepigt. Det stod ”xx emigrerade från Kyrkbyn 1612” följt av ”xx immigrerade till Hagen 1612”. Problemet var att svenska språket knappast ser det som en emigration följt av en immigration när man flyttar till grannbyn och att det knappast behöver delas upp i två steg. Detta kunde jag enkelt åtgärda själv genom att ändra direkt i tolkningsfilen så alla ”emigrerade” och ”immigrerade” ändrades till ”flyttade till”. För att få det korrekt måste jag emellertid byta notiserna ”Utflyttad” och ”Inflyttad” i Disgen till notisen ”Flyttade” i stället. Att göra sådana manipulationer krävs emellertid att man är van användare, men man får snabb hjälp och vägledning om man inte själv hittar i den utförliga manualen som följer med TCGR i PDF-format.

Mitt mål är nu att exportera mina rättade uppgifter till TCGR och skriva ut en ny släktbok. Man bör dock vara försiktig. TCGR – The Complete Genealogy Reporter är just vad den påstår sig vara, dvs. ”Den kompletta släktforskningsrapporteraren”. Detta betyder att allt som du har i din Gedcom inkluderas om du inte aktivt begränsar dig. Med över 15 000 poster som jag har skulle en bok med alla delrapporter bli enormt stor och bli omöjlig att trycka och binda in. Man får således sovra i möjligheterna i den skrivna versionen. Ett gott råd är att systematiskt gå igenom alla inställningar i TCGR och eventuellt testa resultatet. Du har oändliga möjligheter att styra resultatet, men det krävs arbete och noggrannhet. När du är nöjd sparar du inställningarna under lämpligt namn och kan sedan använda dem till alla böcker du producerar för olika personer eller göra de ändringar som önskas och spara under nytt namn.

Man kan välja mellan ett antal olika format för boken. Jag väljer PDF-format för den tryckta boken. Andra format är PDF med hyperlänkar samt MS Word-format, oformaterad text, två HTML-format samt för olika skrivare. Först har jag bestämt att inga anättlingar kommer med i den skrivna boken – endast direkta anor till den jag väljer som proband. Vidare har många tillgängliga rapporter sitt berättigande främst om man kan klicka mellan dom med hjälp av hyperlänkar. Eftersom hyperlänkar inte kan finnas i tryckta verk så bortfaller många skrymmande rapporter. Jag håller mig således till ett fåtal rapporter - vilka får man prova sig fram till. Själv har jag valt att ta med anor och ättlingar till proband, källor, personindex, samt en avdelning med egna texter. Jag har även valt alternativet att inkludera "thumbnails" av den bild jag valt som porträtt i Disgen. Det kan vara en porträttbild, ett sigill eller bomärke, en namnteckning eller ett släktvapen.

Mina inställningar
Jag tänker emellertid även generera en mer fullständig digital släktbok där såväl hyperlänkar som rikligt med rapporter finns med. Där tar jag även med anättlingar och ytterligare ett antal egna texter, samt rapporter från andra program som jag blivit förtjust i. TCGR kan nämligen ganska enkelt integrera egna filer i sina rapporter och man kan, om man är händig, även lägga till ytterligare bilder, samt hyperlänkar var och vart man vill. Min tanke är att bifoga en minidiskett eller en USB-sticka till den färdiga boken. På så sätt kan den vetgirige eller en framtida ättling som vill fortsätta mitt arbete få tillgång till det kompletta materialet, samtidigt som den som vill läsa släktboken som underhållning inte skall behöva tyngas av teknikaliteter. Eftersom jag har ganska många egna texter har jag även lekt med tanken att, som ett alternativ, tillverka min skrivna släktbok i mer än ett band där huvudbandet innehåller släkttavlan och bilagan de fria texterna och illustrationerna.

Material som jag gärna vill ta med i endera skriven eller digital form i min släktbok är valda texter från min blogg, samt ett antal släktskapsdiagram från Geneanet som dels illustrerar de fantastiskt många och ibland snåriga vägar som proband är släkt med en i tiden avlägsen släkting, dels på vilket sätt proband är släkt med intressanta/berömda anättlingar i nära eller avlägsen tid.

Resultatet av detta arbete blir en PDF-fil som fungerar bra att skicka till ett tryckeri för utskrift och bindning. Det berättar jag om om ett par dagar.

tisdag 4 november 2014

Komplettering, restaurering och underhåll


Jag har ju inte släktforskat i så väldigt många år och jag var fullständig novis när jag startade. Inte fanns det tillgång till särskilt mycket nybörjarhjälp på den tiden heller, speciellt inte om man inte hade en förening nära sig. Nu har jag emellertid byggt upp ett släktträd med över 15 000 personer och tillväxttakten har avstannat avsevärt. Det finns fortfarande en del lösa ändar att utforska i släktträdet, men var och en av dom kräver oerhört mycket arbete eftersom de endera är så långt tillbaka i tiden att kyrkböckerna inte räcker dit eller att familjerna är så obetydliga att inga dokument finns om deras liv och leverne. Ibland är det också kvinnor som är födda i en annan socken, vilken inte är angiven i husförhöret och det blir som att leta efter den berömda nålen i höstacken. Hur som helst så blir de källor jag måste söka i så svårtillgängliga och så svårtydda att min kompetens inte räcker till. Ibland är de inte ens tillgängliga för mig som bor utomlands. Vad återstår då? Skall jag lägga ned min hobby och inse att jag inte kommer längre?

Tvärtom har jag insett att jag har oändligt mycket arbete kvar att göra för att bli nöjd med min släktforskning. Följande problem står jag inför.

Felaktigheter: Även mitt senare material, men i synnerhet mitt tidiga material innehåller felaktigheter (nybörjarfel) även där jag inte tror jag skall finna dom. Se flesta fel är stavfel och skrivfel, men en del är riktiga forskningsfel – en del grova.

Dubbletter: Dessa förekommer dels på grund av att jag inte varit uppmärksam, men oftast på grund av anförluster.(1) Speciell under senaste året när jag fört in flera hundra personer från den svenska adeln. Där är anförlusterna oerhört frekventa och för att göra det riktigt svårt var fantasin vad gäller förnamn ganska liten bland dessa familjer. Männen kunde heta Nils eller Simon i generation efter generation och då är det lätt att villa bort sig även om dokumentationen är både fyllig och tillgänglig. När man sedan gifter sig kors och tvärs mellan några få familjer där även kvinnorna har samma namn i generationer blir det knivigt.

Källor: Jag har ett speciellt problem med detta eftersom jag i början, dels var oerfaren/okunnig, dels använde Genline – numera Ancestry. Genlines adresser överensstämmer inte alltid (nästan aldrig faktiskt) med adresserna i Arkiv Digital och NAD, vilket gör att jag nu försöker leta rätt på alla gamla källor och ge dem konsekventa och allmängiltiga adresser, som kommer att vara hållbara i framtiden.(2)
I början använde jag även andra källor än kyrkböckerna – ofta Disbyt, men också uppgifter från privata släktträd. Fastän jag la mig vinn om att använda uppgifter från erkända släktforskare visade det sig att de ändå innehöll ganska många fel. Av bekvämlighet angav jag ofta släktforskarens namn som källa. Nu måste alla dessa ofullständiga källor bytas ut mot riktiga källhänvisningar. Dessutom måste jag kolla riktigheten av uppgifterna jag fått/lånat från andra. Felaktigheter uppstod oftast då forskaren använt födelseuppgifter från dödsnotiser eller husförhör. I ganska många fall var dessa inte i överensstämmelse med födelsenotisen.(3)

Kompletteringar: Jag har som ambition att ha vinjettbilder till mina anor där det är möjligt. Helst vill jag ha ett porträtt, men ett bomärke, vapen, sigill, namnteckning eller liknande kan också duga.

Vidare vill jag gärna ha någon form a biografi där detta är möjligt, eller åtminstone någon liten notering. Det innebär ett stort arbete att finna sådana texter som jag kan lita på. SBL, ÄSF, Stamtavlor på CD-rom, Wikipedia, historiska websidor, uppslagsverk, herdaminnen, lokalhistoriska skrifter och sidor, domböcker, dödsnotiser eller dödsrunor är några av de källor som jag använder.(4)

Systematik och redskap i renoveringsarbetet

En del av ovanstående kan jag få hjälp med. DISGEN har ett utmärkt hjälpmedel för att finna dubbletter. Problemet är emellertid att programmet är lite okänsligt när det gäller patronymikon.(5) Alla Petter Nilsson som är födda inom ett ganska stort tidsintervall misstänks nämligen vara dubbletter. En annan frekvent övertolkning är när den förstfödda Kerstin Carlsdotter dör ung och en dotter två år senare får samma namn. Dessutom är det som att balansera på gränsen till en avgrund när det skall rättas till. Tänker man det minsta fel går det åt pipan och man förlorar en hel släktgren. Man måste ta frekventa back-uper (kan man säga så?) för att vara på den säkra sidan.

GeneaNet har ett utmärkt hjälpmedel för att finna inkonsekvenser som att modern är 110 år när hon får barn eller att hon är född efter sonens födelse. Sedan är det bara hårt arbete som gäller för att rätta till felet.

Det svåraste är emellertid att hitta ett system för hur man skall korrekturläsa och rätta. Efter bara några generationer har jag villat bort mig totalt i Disgen och vet inte vilka anor jag kollat och inte. Inte är det så lätt att komma ihåg var man slutade kvällen innan när ögonen föll ihop av sig själv heller. Disgen har en funktion som hjälper till. Man högerklickar på personen och väljer kommandot ”Till listan över senaste personer” eller klickar Ctrl+1. Då hittar man tillbaka när man fortsätter.

Nu har jag även funnit ett sätt att kunna beta av alla anor systematiskt. Jag skriver ut mitt träd med det program som jag använder för att skriva ut släktböcker. I mitt fall heter det TCGR.(6) Jag skriver ut en rapport i PDF-format,(7) som innehåller det jag vill kontrollera. På så sätt ser jag exakt hur det färdiga resultatet blir. Ofta består nämligen felen av felaktiga radbrytningar, tomrader eller sär- och hopskrivningar som uppstår vid överföring från släktforskningsprogrammet till PDF-filen. Sådant kan man inte se i sitt släktforskningsprogram utan först när det kommer som en obehaglig överraskning i den färdiga utskriften. För att inte det skall bli alltför mastigt skriver jag ut en gren, eller kanske del av en gren, åt gången. På så sätt blir det överkomligt. Jag öppnar nu filen i Acrobat Reader på min iPad och kan där korrekturläsa. På min dator har jag mitt släktforskningsprogram öppet (Disgen) och kan nu rätta allt eftersom jag hittar felen. TCGR presenterar anorna generationsvis så jag får söka rätt på personerna en efter en i Disgen, men det är enkelt. Acrobat Reader (8) har en mängd korrekturläsningsfunktioner, men den viktigaste är att jag kan stryka för med märkpenna där jag slutade på kvällen. Nästa gång jag öppnar filen öppnas den där jag slutade så jag vet alltid hur långt jag har kommit.

Ofta behöver jag ju Internet, AD och andra källor för att kontrollera där det blivit riktigt tokigt eller där jag skall föra in rätt källhänvisning. Nu händer det ju ofta att jag upptäcker nya fakta när jag läser originalfilen i AD och då kliar det i fingrarna att komplettera. Det gör jag också inom rimliga gränser, men man får vara försiktig annars gräver man lätt ned sig i nya detaljer och då blir man aldrig klar med rättningen. Jag gör en notering och återkommer senare.

Eftersom jag vill ha min offentliga fil på GeneaNet så aktuell som möjligt laddar jag ned nya rättade versioner nästan dagligen. Då uppstår en liten egenhet. GeneaNet tillåter, till skillnad från de flesta nättjänster, att man uppdaterar sina träd utan att man därför förlorar länkar till bilder och dokument. Dock blir GeneaNet lite vilset när den nya Gedcomfilen (9) innehåller personer som de inte känner igen eftersom jag kanske har korrigerat stavningen i namnet eller gjort någon annan detaljändring. Då undrar programmet vilken person jag avser skall länkas till den bild som jag lagt in tidigare, eftersom det inte stämmer med trädet jag laddade upp för ett par dagar sedan. Återigen får man tänka till så det blir rätt.

Anmärkning: Texten bygger på erfarenhet av de program och tjänster som jag använt – Disgen, Disbyt, Genline (upphör inom kort), Arkiv Digital, TCGR, Geneanet och Adobe Acrobat Reader. Motsvarande erfarenheter och tillvägagångssätt är giltiga, i modifierad form, för användare av andra lösningar.

Noter:
1) Anförluster uppstår när personer med, en eller flera, gemensamma anor gifter sig. Om man närmar sig en sådan gemensam ana via två vägar är det ofta så att man för in anan i fråga två gånger och då uppstår dubbletter. Anta att två kusiner gifter sig. Eftersom de har ett gemensamt mor/farföräldrapar kan det lätt bli så att detta par förs in två gånger om man inte observerar att personerna är kusiner. Det äldre svenska namnskicket gör också att detta är svårt att observera.
2) Skälet till att Genlines och Arkiv Digitals adresser inte överensstämmer beror på att de fotograferats från olika källor. Genline/Ancestrys material har fotograferats från de så kallade mormonfilmerna, vilka är en avbildning av originalböckerna, som getts en egen indelning. Arkiv Digital har däremot fotograferat originalböckerna direkt. De adresser AD har överensstämmer således med de original som finns. I AD:s adresser finns också hänvisning till arkivhållaren – Riksarkivet (NAD) – vilket gör att man kan återfinna materialet även om AD skulle upphöra.
3) Uppgifter om födelse från födelseboken har alltid högre sanningsvärde än andra uppgifter. Samma sak gäller uppgifter i dödboken om förhållanden vid dödsfallet.
4) SBL=Svenskt biografiskt lexikon. Finns tillgängligt på http://sok.riksarkivet.se/sbl/Start.aspx
ÄSF=Äldre Svensk Frälsesläkter. Kan köpas från Riddarhuset
Herdaminnen – genealogier över präster från svenska stift. Finns tillgängliga på bibliotek och arkiv.
Domböcker – Ingår i ArkivDigitals utbud
5) Med patronymikon menas det namnskick som var förhärskande i Sverige fram till 1800-talet. Det innebär att barn får efternamn från sin fader. Söner till Nils får namnet Nilsson och döttrar Nilsdotter. Dessa namn följer personen hela livet och ändras inte vid kvinnans giftermål.
6) TCGR=The Complete Genealogy Reporter är ett mycket kraftfullt släktboksprogram som kan generera rapporter på många språk. Programmet tolkar Gedcomdata och omformar dem till en berättelse på önskat språk - narration. Egna språkinställningar kan göras av den avancerade användaren.
7) PDF=Portable Document Format är ett filformat som ger stor kontroll av att dokumentet förblir oförändrat vid överföring eller utskrift. Det är emellertid normalt svårt att redigera på det sätt som ordbehandlingsformat låter sig göras.
8) Adobe Acrobat Reader är ett gratisprogram för att läsa PDF-filer
9) Gedcom är ett filformat som gör det möjligt att föra över genealogiska filer mellan olika program. Det är egentligen en enkel textfil som kan läsas och editeras med vilken enkel textredigerare som helst. Om man ändar namnet på filen från namn.ged till namn.txt låter det sig göras.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...